Guldlock och de tre björnarna

Det var en gång ett litet trähus mitt i skogen, och där bodde tre björnar. Det var en stor, stor Björnpappa, en mellanstor Björnmamma och en liten, liten Lillebjörn. En morgon kokade Björnmamma gröt till frukost. Men den var alldeles för varm att äta. – Nu går vi en sväng i skogen, sa Björnpappa, medan vår gröt svalnar. Så gick de tre björnarna ut, och dörren lämnade de på glänt.

En stund senare kom en liten flicka gående genom skogen. Hon hade hår som var gyllene och lockigt som solsken, så alla kallade henne Guldlock. Hon fick syn på det lilla huset, och hon såg att dörren stod på glänt. – Hallå? ropade hon. Ingen svarade. Hon var en nyfiken liten flicka, och hon var hungrig, så hon smög på tå in i huset. Och där på bordet stod tre skålar med gröt.

Hon smakade på gröten i den stora, stora skålen. – Aj! Den här gröten är för varm! Hon smakade på gröten i den mellanstora skålen. – Brr! Den här gröten är för kall! Sedan smakade hon på gröten i den lilla, lilla skålen. – Mmm! Den här gröten är precis lagom! Och hon åt upp allt, varenda sked.

Sedan fick Guldlock syn på tre stolar. Hon satte sig i den stora, stora stolen. – Den här stolen är för hård! Hon satte sig i den mellanstora stolen. – Den här stolen är för mjuk! Sedan satte hon sig i den lilla, lilla stolen. – Den här stolen är precis lagom! Men hon vickade och hon vevade, och knak! Den lilla stolen gick sönder, och ner föll hon, duns, på golvet.

Nu blev Guldlock väldigt trött. Hon gick uppför trappan och hittade tre sängar. Hon la sig i den stora, stora sängen. – Den här sängen är för hög! Hon la sig i den mellanstora sängen. – Den här sängen är för låg! Sedan la hon sig i den lilla, lilla sängen. – Den här sängen är precis lagom. Hon drog upp lapptäcket, och inte långt därefter sov hon djupt.

Snart kom de tre björnarna hem. – Någon har ätit av min gröt, sa Björnpappa med sin stora, stora röst. – Någon har ätit av min gröt, sa Björnmamma med sin mellanstora röst. – Någon har ätit av MIN gröt, sa Lillebjörn med sin lilla, lilla röst, – och ätit upp allt! Sedan fick de syn på stolarna. – Och någon har suttit i min stol, ropade Lillebjörn, – och den har gått sönder!

Uppför trappan gick de. – Någon har legat i min säng, sa Björnpappa. – Någon har legat i min säng, sa Björnmamma. – Någon har legat i MIN säng, pep Lillebjörn, – och hon ligger kvar! Guldlock slog upp ögonen. Där stod tre björnar och tittade ner på henne! Hon hoppade ur sängen. – Åh! Förlåt! ropade hon. – Jag åt gröten, och jag gjorde sönder stolen. Jag skulle inte ha gått in i ert hus utan att fråga.

Björnarna såg på varandra. – Ja, sa Björnmamma vänligt, – det var väldigt fel att gå in utan att fråga. Men tack för att du säger förlåt. Guldlock hjälpte Björnpappa att laga den lilla stolen, och Björnmamma kokade mer gröt, precis lagom, åt alla. Sedan sprang Guldlock hem till sin mamma och berättade allt. Och efter det knackade hon alltid på och frågade först. Ibland kom hon tillbaka och hälsade på Lillebjörn, och då lekte de tillsammans i skogen. Godnatt.