Askungen och glasskon

Det var en gång en snäll flicka som bodde med sin styvmor och sina två styvsystrar. Styvsystrarna bar klänningar av silke och sov i mjuka sängar. Men den snälla flickan fick skrubba golven, diska tallrikarna och sova vid köksspisen, bland askan. Därför kallade styvsystrarna henne för Askungen. Ändå var Askungen mild och vänlig mot alla, även mot systrarna som var elaka mot henne.

En dag kom ett brev från slottet. Kungens son skulle ha en stor bal, och alla var bjudna! Styvsystrarna blev så glada. "Jag ska ha min röda sammet!" sa den ena. "Jag ska ha min klänning med guldblommor!" sa den andra. Askungen hjälpte dem att locka håret och knyta banden. "Askungen, vill inte du också gå på balen?" retades de. "Ha! Tänk dig, flickan från askan på slottet!"

När systrarna hade åkt, satte sig Askungen vid spisen och grät tyst. Plötsligt fylldes köket av ett silverljus. Där stod hennes gudmor, som var en fe. "Du önskar att du fick gå på balen, eller hur?" frågade hon vänligt. "Åh, ja," suckade Askungen. "Torka då dina tårar," sa gudmodern. "Spring ut i trädgården och hämta den största pumpan du kan hitta."

Askungen kom med pumpan. Gudmodern rörde vid den med sin trollstav, och svisch, så blev den en skinande gyllene vagn! Sex små möss från musfällan blev sex vackra vita hästar. En tjock råtta blev en kusk med stora fina morrhår, och sex ödlor från trädgården blev sex betjänter. Sedan rörde gudmodern vid Askungen, och hennes gamla klänning blev en klänning i silver och grönt, lika strålande som stjärnorna. På fötterna hade hon två små skor av glas.

"Ha det riktigt härligt," sa gudmodern. "Men kom ihåg: vid midnatt tar trolleriet slut." På slottet stannade alla upp och stirrade. "Vem är den där vackra damen?" viskade de. Inte ens styvsystrarna kände igen henne. Prinsen bugade och bjöd upp henne till dans. De dansade och pratade och skrattade tillsammans hela kvällen. Askungen var så lycklig att hon glömde bort klockan.

Bom! Den stora klockan började slå tolv. "Åh nej!" ropade Askungen. Hon sprang ut ur balsalen och ner för slottstrappan. Bom, bom, bom! När hon sprang, ramlade den ena lilla glasskon av hennes fot. Hon hade ingen tid att plocka upp den. Vid det sista slaget hade hon sin gamla klänning på sig igen, och hennes vagn var bara en pumpa som rullade nerför vägen. Men prinsen hittade glasskon på trappan, och han höll den varsamt i handen.

Nästa dag sa prinsen: "Jag ska hitta damen vars fot passar i den här skon." Hans budbärare gick från hus till hus. Hemma hos Askungen tryckte och tryckte den första styvsystern, men hennes fot var för stor. Den andra styvsystern pressade och pressade, men hennes fot var också för stor. "Får jag prova?" frågade Askungen försiktigt. Systrarna skrattade. Men skon gled på hennes fot, lätt som en handske. Och sedan tog hon fram den andra skon ur sin förklädesficka!

Styvsystrarna föll på knä. "Snälla, förlåt att vi var så elaka," sa de. Och Askungen, som hade det vänligaste hjärtat av alla, kramade dem och sa: "Jag förlåter er av hela mitt hjärta." Snart blev prinsen och Askungen gifta. Askungen bjöd också styvsystrarna att bo på slottet, och de lärde sig att vara snälla. Och alla levde lyckliga i alla sina dagar. God natt.