Myran och gräshoppan

Det var en ljus och varm sommar. På en stor grön äng satt en gräshoppa på ett högt grässtrå. Han spelade på sin lilla fiol och sjöng: "Sommar, sommar, himlen är blå, en härlig dag att ingenting göra på, tra-la-la-lej!" Han dansade och hoppade och spelade hela dagen. Solen sken, och blommorna vaggade med i hans musik.

Där nere marscherade en lång rad med myror förbi. Varje myra bar ett vetekorn eller ett frö på ryggen. Vänster, höger, vänster, höger! "Hej, Myra!" ropade gräshoppan. "Varför jobbar du så hårt en så solig dag? Kom och sjung med mig!" "Förlåt, det kan jag inte," sa den lilla myran. "Vi samlar mat till vintern. Det borde du också göra." "Vintern?" skrattade gräshoppan. "Den är långt, långt borta!"

Varje dag var det likadant. Myrorna arbetade, och gräshoppan lekte. "Gräshoppa, dagarna blir kortare," sa myran. "Gott om tid!" sjöng han. "Gräshoppa, nätterna blir kallare," sa myran. "Gott om tid!" sjöng han igen. Och han spelade på fiolen i sin hängmatta av löv, medan myrorna fyllde sitt hem med korn och frön, rum efter rum efter rum.

Så kom hösten. Löven blev bruna och föll från träden. Blommorna slöt sina kronblad och somnade. Gräset blev torrt och gult. En morgon vaknade gräshoppan och ryste. Det var rimfrost på hans hatt! Han letade efter något att äta. Men ängen var kal. Det fanns inga frön, inga blad, inget sött gräs. "Åh nej," sa han. "Åh nej, åh nej."

Sedan började snön falla. Mjuk, vit och väldigt, väldigt kall. Den stackars gräshoppan var hungrig och frös. Han gick genom snön med fiolen under armen, ända fram till myrornas hus. Knack, knack, knack. Den lilla myran öppnade dörren. "Gräshoppa!" sa hon. "Snälla Myra," sa han med svag röst, "jag fryser och är så hungrig. Jag lyssnade inte på dig. Förlåt. Får jag komma in?"

Myran såg på den huttrande gräshoppan. De andra myrorna samlades bakom henne. "Du borde ha arbetat på sommaren," sa en av dem. Men den lilla myran sa: "Det vet han nu. Och vi har gott om mat att dela med oss av." Så de tog in gräshoppan. De gav honom en varm filt och en stor skål med frön. "Tack," sa gräshoppan, och en glad tår rann nerför hans kind. "Hur ska jag någonsin kunna återgälda er?"

"Jo," sa den lilla myran, "vintern är lång, och här nere blir det väldigt tyst. Kan du spela en sång för oss?" Gräshoppan log sitt största leende. Han tog fram sin fiol och spelade. Han spelade glada sånger och fåniga sånger, och myrorna klappade och dansade. Hela vintern fick han mat av myrorna, och de fick musik av gräshoppan. Det var den gladaste vintern myrstacken någonsin hade upplevt.

När sommaren kom tillbaka spelade gräshoppan fortfarande på sin fiol. Men på morgnarna arbetade han bredvid myrorna, bar frön och sjöng arbetssånger så att tiden gick fortare. "Lite jobb och lite spel," sjöng han, "så går vintern bra och väl." Och när snön kom det året var alla varma, mätta och glada. Godnatt.