De tre bockarna Bruse

Det var en gång tre bockar som hette Bruse: en liten, en mellanstor och en alldeles stor. Hela vintern hade de ätit torrt hö, och nu var de riktigt hungriga. På andra sidan dalen, bortom ett brusande vattendrag, låg en backe full av saftigt grönt gräs och vilda blommor. ”Kom, så går vi upp på backen och äter oss feta och runda”, sa de. Men för att komma dit måste de gå över en träbro.

Och under den bron bodde ett troll. Han var knottrig och sur, med en näsa lång som en morot och hår som en mossig sten. Han tyckte inte om när någon gick över hans bro. Aldrig någonsin. ”Det här är MIN bro”, morrade han för sig själv. ”Den som går över den får allt göra upp med mig!” Så han satt där i skuggorna, väntade och lyssnade.

Först ut på bron gick lilla bocken Bruse. Trippe, trappe, trippe, trappe! sa hans små klövar. ”Vem är det som trippar på min bro?” röt trollet och stack upp huvudet. ”Åh, det är bara jag, lilla bocken Bruse”, sa den lilla bocken med en pytteliten röst. ”Jag ska upp på backen och äta saftigt gräs.” ”Nej, det ska du inte alls!” sa trollet. ”Jag ska äta upp dig!”

”Åh, ät inte upp mig”, sa den lilla bocken. ”Jag är alldeles för liten. Vänta på min bror, den andra bocken Bruse. Han är mycket större än jag.” Trollet kliade sig på sitt mossiga huvud. ”Större, säger du? Hmm. Nåja, gå då.” Och trippe, trappe, hoppade den lilla bocken över bron och upp till det gröna gräset på backen.

Snart kom den mellanstora bocken Bruse ut på bron. Trippe, trappe, trippe, trappe! ”Vem är det som trippar på min bro?” röt trollet. ”Det är jag, den andra bocken Bruse”, sa bocken med en mellanstor röst. ”Då ska jag äta upp dig!” ”Åh, det skulle jag inte göra”, sa bocken. ”Vänta på min store bror. Han är mycket, mycket större än jag.” ”Nåja”, sa det giriga trollet. ”Gå då.” Och så gick den andra bocken upp på backen.

Sedan kom den stora, stora bocken Bruse. TRAMP, TRAMP! TRAMP, TRAMP! Bron knakade och stönade under honom. ”VEM ÄR DET SOM TRAMPAR PÅ MIN BRO?” röt trollet. ”DET ÄR JAG, DEN STORE BOCKEN BRUSE!” sa bocken med en stor, djup röst. ”Då kommer jag och äter upp dig!” sa trollet och klättrade upp på bron. ”Kom du bara!” sa den stora bocken. ”Jag har två stora horn, och jag är inte rädd för dig!”

Den stora bocken Bruse sänkte sina horn och sprang mot trollet. Bom! Han puffade ut honom från bron, och plask! landade trollet i det brusande vattnet. Det kalla vattnet förde honom med sig, guppande och fnysande, långt bort genom dalen. ”Brr! Vad kallt!” muttrade trollet. ”Jag hittar en annan bro, med snällare bockar!” Och han kom aldrig tillbaka.

Sedan trippade och trampade den stora bocken Bruse upp på backen till sina bröder. Där åt de saftigt grönt gräs och vilda blommor, och de åt och åt tills de blev så runda och feta att de nästan inte kunde gå hem igen. Och är de inte smala än, så är de feta ännu. Snipp, snapp, snut, så var sagan slut. Godnatt.